Glas och Båghistoria

Välkommen att kontakta oss på Tel. 08-651 00 32

 

Glasögontillverkning historisk:

Konsten att framställa glas är mycket gammal. Man vet inte med säkerhet vilket ursprunget är, men uppfinningen anses vara gjord någonstans i mellersta östern. De första glaskärlevn kommer från Egypten. Där har man funnit glasföremål, pärlor och linsformade föremål, som härstammar från flera tusen år f.Kr. Ett som däremot är säkert att Fenicierna uppfann glasblåsarpipan omkring Kristi Födelse.

 

Som nämnts, har man hittat väldigt gamla linsforbmade föremål. Dessa har troligtvis inte använts som optiska hjälpmedel utan som utsmyckning. Den förste som beskriver teorgier för förstorande hjälpmedel i form av glaslinser är greken Ptolemaios cirka 100 år e.kr. Dessa var av bergskristall eller halvädelstenar. Det var plankonvexa linser på cirka 10 dptr som lades över texten som skulle läsas.

 

Glasögonen tillkomst kan man datera till omkring 1290. I skrifter daterade från början av 1300-talet nämns nämligen ofta glasögon. Det var framför allt italienska munkar, som använde dessa och de hade lärt sig att slipa linser plankonvexa och senare även bikonvexa. Glasmassan var ofta av dåligt kvalite med missfärgningar och bristande homogenitet.

 

Vi har hittills nämnt pluslinser som användes av framför allt åldersynta Presbyopa munkar eller översynta Hypropa sådana. De närsynta Myopa fick vänta ända till början av 1500-talet innan dem fick hjälp. Under 1500- och 1600-talen var framställning av linser rent hantverksmässig, i stor skala bland annat i Tyskland och England. Engelsmännen höll en mycket hög hantveksmässig standard i förhållande till tyskarna.

 

År 1694 uppfann engelsmännen en maskinell och därmed industriell form av ytslipning med mycket gott resultat. Här kan nämnas att kontinenten började använda denna metod först 150 år senare.

 

I början på 1600-talet beskrevs de första genomböjda glasen Meniskenglas . Dessa kom inte till någon större användning. Först vid 1800-talets början kom ett något förändrat genomböjt glas Periskopiskt  som fick större genomslagskraft och som användes långt in på 1900-talet.

 

Det var först i början av 1800-talet som matematiker och vetenskapsmän började intressera sig mer ingånde för det optiska systemet glas+öga. Man tittade närmare på avbildningsfel hos ögat såväl som glasen. Detta resulterade bland annat i de redan nämnda genomböjda linserna samt korrektion av astigmatism och tillverkning av toriska linser mot slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet kom de genomböjda punktuellt avbildade glasen.

 

Några övriga milstolpar i glasögonhistorien.

1700-talets mitt: flerfokuslinser lanserades.

1800-talets slut: glas med förhöjt brytningsindex tillverkades.

1930-talet: kom de första riktiga plastlinserna.

1950-talets mitt: introducerades en motståndskraftig antireflexbehandling.

1950-talets slut: kom de ytfärgade linserna.

1960-talets början kom de första progressiva linserna.

 

Enligt nedskrivna vittnesbörder fanss glasögon i rnkelform redan under 1200-talets slut. De utvecklades sedan parallellt i flera länder, i olika material och utseende och det finns en del littratur att tillgå för intresserade. För svensk del finns en beskrivning avde tidigare glasögonens historia skriven och nedanföljer ett kortare utdrag:

De äldsta i Sverige kända bevarade glasögon finns i Gustav II Adolfs konstskåp, som förvaras i Uppsala universitet. Skåpet förärades konungen av magisteraten i Agusburg en 24 april, 1632. Det innehåller en kuriosasamling och bland de olika föremålen finns två par glasögon, ett par av förgyllt silver med antagligen gjutna glas 6 dptr och ett annat par av läder med polyedriska gals. Dessa glasögon är mycket väl bevarade, säkert broende på att de aldrig varit i bruk. De torde vara tillverkade i Augsburg under 1620-talet.

På grund av mateialetes sprödhet äro gamla glasögon mycket sällsynta. De äldsta till vår tid bevarade torde finnas i den gamla borgen Wartburg i Tyskland. De har begagnats av Luthers vän den kände rådsherren i Nürnberg Willibald Pirkheimer 1470-1530. Infattningar av läder liknar ett av paren i Uppsala. de äro tämligen väl bibehållna men glasen äro mycket illa medvfarna.

På den äldsta i sverige bevarade glasögonbilden i Torshälla kyrkaavbildas patriarken Abraham läsande genom. ett par nitglasögon. Den äldsta kända glasögonbilden är dock ungefär 100 år äldre alltså 1350-talet. Det är en frescomålning av Tommaso modena i kyrkan San Nicolo i Terviso nära Venedig och daterad år 1352. Bilden föreställer kardinal Hugo av Provence läsande  med hjälp av ett par stora nitglasögon fastklämda på näsan.

Bågar i konstgjorda material. Härdplaster.

Fenolplast: har använts sedan omkring 1910.

Melaminplaster: tål tempraturer upp till 115¤.

Polyester: kombineras med glsfibrer på så sätt erhålls armerad plast.

Termoplaster.

Polyeten.

Polyvinylklorid.

Polystyren.

Polayamid.

polykarbonat.

Akrylplast.

Innan konstgjorda material fanns tillgängliga, användes naturmaterial. Horn är ett av dessa. Det kunnde poleras och dessutom var lätt att böja efter uppvärmning. Materialet fick man förr från nötkreatur, bufflar, antilop, etc. Djurben har använts som material till en specialvariant av solglasögon. Dessa användes främst av eskimåer för att motverka starkt ljus i snölandskap. 

Det mest kända och använda bågmaterialet är Cellulosaplaster. I folkmun kalls bågar tillverkad av Cellolusplast för ;Plastbågar;.Bågar av cellolusa gjuts i formar. Materialet kan göras mycket tunt. Fördelen med cellolusabågar är att de är mycket lätta. De är även relativ töjbara och allergitestade.

 

Optyl: är i princip en härdplast som innehåller epoxiharts. Det är det första materialet som framtagits specifikt för glasögonbågar. 

Cellulosaacetat: kallas även bara acetat. Det är en vidareutveckling av celluloid. En fördel är att det inte är lättantändligt. Nummera är cellulosaascetat det vanligaste mterialet vid tillverkning av glasögonbågar.